Nu har jag och Suzana då äntligen sett Da Vinci koden på bio. Det var ett bra tag sedan man var på en bio faktiskt! Robert Langdon, den oskyldigt mordmisstänkte professorn i symbolik som av författaren Dan Brown beskrivs som en ”Harrison Ford i tweedkavaj”, spelas här av Tom Hanks – ingen Harrison Ford uppenbarligen, och inte bär han tweed heller men i rollen som Langdon känns han sådär lagom intelligent och lite tråkig som Langdon ska vara. Hans roll lämnar inte mycket utrymme för någon fantastisk prestation, men Hanks har något kring sig som gör att han i alla

Läs vidare →

Dvd:n innehåller en mängd sketcher, de flesta riktigt riktigt bra. Visst finns det vissa mindre lysande delar, men genomgående är det ytterst roligt. Som några absoluta favoriter kan nämnas Fred Asp som med sin iller Göran besöker Allsång på Skansen, den klockrena tolkningen av Mick Jagger, den slående likheten med Peps Persson och naturligtvis dalmasen Tony Rickardsson från idrottsgalan varifrån uttrycket ” Ja ä inte bitter” kommer. För mig var dock höjdpunkten en sketch som jag aldrig sett förut kallad ”ambassadören” med rollfiguren Johan Lindström. Den var hysteriskt rolig och väldigt genomarbetad vilket jag tycker är ett signum för komikern

Läs vidare →

Aliens är uppföljaren till Ridley Scotts mästerverk Alien. Som du hör av namnet på filmen så rör det sig inte om ett enstaka monster, utan ett tillsynes oändligt antal alien-monster. I Alien (originalet) är det endast ett intelligent monster, som med precision och kallblodighet dödar alla, utom våran hjälte Ripley (Sigourney Weaver) och hennes katt. I uppföljaren, Aliens, känns det som om alien-monstret blivit dummare och klumpigare i och med att det uppträder i flock. Fler olikheter mellan filmerna är att medan ettan byggde på skrämsel och skräck, alltså de verkliga attributen i en skräckfilm, så får vi i uppföljaren

Läs vidare →

”Jalla! Jalla” och ”Kopps” är roliga filmer som visade att Josef Fares är en begåvad berättare med en flödande fantasi för bilder och ett hjärta öppet för lekfulla infall. Lekfullheten och ögat för mänskliga knasigheter finns kvar i ”Zozo”. Men den skär djupare och berör mer. Josef Fares har grävt i sitt eget förflutna och sina egna känslor. Zozo är smeknamnet för Josef. Det börjar hos en 11–årig pojke i Libanon i ett Beirut där bomberna faller och militärer skjuter. Familjen drömmer om att flytta till farmor och farfar i Sverige. Det fredliga paradiset i norr där husen är hela.

Läs vidare →

Ystads alldeles egna byfåne Göran (Anders Ekborg) kliver in på banken med en bomb runt sin hals. Han vill ha en specifik summa pengar insatta på ett konto, annars hotar han att spränga både sig själv och banken i luften. Eftersom Göran alltid varit harmlös så tar till en början varken bankpersonalen eller polisen honom på allvar, men ganska så snart förstår alla inblandade att Görans tillstånd inte är vad det brukar. ”Innan Frosten” var den första filmen med Krister Henriksson som Kurt Wallander och precis som med alla förändringar tar det ett tag och acceptera något nytt. Speciellt när

Läs vidare →

Tristan och Isolde är en romantisk berättelse om magi, död och tapperhet. De tidiga medeltidens riken styrdes enväldigt av den folkkära kungen som handlade ädelt och efter hjärtat. Han respekterades även inom den mäktiga adeln. Det är ett vackert och natur- skönt landskap som man får uppleva. Med gott om villebråd att fälla för de som kunde jakt konsten. Samhället var uppdelat i de sjuka och fattiga, de vanliga människorna som levde drägliga liv, de lärda och ädla. Tristan var lärd och modig. Han vet hur man ska uppföra sig, hans tjänster verkar vara eftertraktade och han kan bli bra

Läs vidare →

I uppföljaren till matinéäventyret från 1998 har Alejandro och Elenas son fyllt tio och drömmer pojkdrömmar om Zorro utan att veta att det är hans egen far. Alejandro som svurit att lägga undan svärdet fattar tag i det igen när storskurken Armand hotar Kalifornien. För att krydda till anrättningen ytterligare är det fnurr på tråden mellan hetlevrade Elena och Alejandro. Vilket givetvis inte hindrar dem från att återförenas och gemensamt spetsa några bad guys. Det här är en lättsinnig film som inte kräver särskilt mycket eftertanke. Zorro är en karaktär som bygger till största delen på charm och därmed är

Läs vidare →

Den rykande färska nyinspelningen av Peter Sellers mest älskade rollfigur Jacques Clouseau, ”Rosa Pantern”, ställer sig gärna till toklustiga alster som ”Titta vi flyger”, ”Hot Shots!” och ”Den nakna pistolen”. Och precis som i deras fall blir det för mycket av det goda. Skämten kommer så ofta och har en så vansinnigt låg kvalite att man bara väntar på att bandet snart ska krulla sig i videon. En sådan tur hade jag inte när jag såg den här filmen. Skämten, om det nu är rätt att kalla det för skämt, är så vansinnigt urvattnade och förutsagda att det upplevs nästan

Läs vidare →

Handlingen tar sin början med att vi får följa polisen James Edwards (Smith) i en fartfylld jakt då han till fots beger sig efter en misstänkt brottsling. Det hela slutar med ett dramatiskt möte där Edwards får se saker som han inte borde sätt. SÅ när han förhörs av sina kollegor om exakt vad han såg kommer den mystiske Agent K (Jones) från MIB och tar hand om Edwards. Han får ett erbjudande; antingen glömma allt han sett eller också börja jobba hos MIB som Agent J. Han väljer det senare och får nu reda på saker som håls gömda

Läs vidare →

Action/Skräck från 2005 med bla Kristanna Loken, Ben Kingsley och Michelle Rodriguez. Baserad på dataspelet med samma namn. I 1700-talets Rumänien lever Rayne, en dhampir (hälften mänsklig, hälften vampyr) för att hämnas sin fars (Kagan, vampyrernas kung) våldtäkt på modern. Två vampyrjägare, Sebastian och Vladimir, från Brimstone Society övertalar henne att arbeta tillsammans med dem för sin sak. Det här är en film av Uwe Boll som blivit något av de värdelösa filmernas okrönte konung. Detta är den första filmen jag sett av honom och eftersom mina förväntningar var så låga, så blev jag inte så besviken på den här

Läs vidare →