”Jalla! Jalla” och ”Kopps” är roliga filmer som visade att Josef Fares är en begåvad berättare med en flödande fantasi för bilder och ett hjärta öppet för lekfulla infall.

Lekfullheten och ögat för mänskliga knasigheter finns kvar i ”Zozo”. Men den skär djupare och berör mer. Josef Fares har grävt i sitt eget förflutna och sina egna känslor. Zozo är smeknamnet för Josef.

Det börjar hos en 11–årig pojke i Libanon i ett Beirut där bomberna faller och militärer skjuter. Familjen drömmer om att flytta till farmor och farfar i Sverige. Det fredliga paradiset i norr där husen är hela.

Men när Zozo väl ska försöka leva bland svenskarna är det inte så idylliskt. Han blir mobbad i skolan och fega förtryckare vill inte släppa in honom i gemenskapen.

Det är Josef Fares egna smärtor som ger nerv åt ”Zozo” och han har en utmärkt huvudperson i Imad Creidi. Drygt halva filmen utspelas i Beirut där Zozo har drömmen om Sverige som skydd mot omvärldens fasor. Han hittar en kyckling och pratar med den om sina rädslor. Kycklingen svarar, i några sekvenser som är typiskt Fareska.

Zozo en antagligen en av de bättre filmer jag har sett på ganska länge och har du vägarna förbi videobutiken kan jag inte tänka mig att du blir negativt överraskad av Zozo. Att man dessutom känner igen omgivningarna omkring Trollhättan är som vanligt heller inte fel!