Jag och Suzana tog oss ner till Butlers gigantiska tält och kollade in Sverige mot Paraguay, en match Sverige var absolut tvunget att vinna, och kors vilken rysare det blev! Sverige – som ofta haft problem i mästerskapsmatcher att sätta fart direkt från avspark – skaffade sig tidigt kontroll på händelseutvecklingen med Kim Källström som offensiv motor. Ett landslag som blev statiskt och lättläst inledningsvis mot Trinidad och Tobago blev allt annat mot Paraguay. Uppspelen kom via vassa instick djupt bakom Paraguays backlinje; de kom via yttermittfältare och ytterbackar, och de kom omväxlingsvis via längre bollar lyfta mot Zlatan Ibrahimovic och Henrik Larsson på topp.

Sverige fick bästa tänkbara stöd från Olympiastadions mäktiga läktare. Läktare som till allra största delen gick i gult och där uppskattningsvis 50 000 (!) tillresta supportrar svarade för en magnifik inramning och gjorde drabbningen till en svensk hemmamatch.
”Sverige, Sverige” ekade i natten och en förhoppningsfull kör sjöng ”in med bollen i mål”. Till och med ”andra sidan är ni klara” fanns det ljudutrymme för.
Men länge, länge såg det ut som det svenska lagets och publikens ansträngningar var förgäves. Andra raka 0-0-matchen i VM såg ut att vara ett faktum. Men två minuter före slutsignalen tvingades til slut Paraguays målvakt Bobadilla kapitulera. Vrålet inne i Buitlers öltält var bland det skönaste jag hört…