En färja sprängs i småbitar och 500 passagerare omkommer. Ett uppfiskat kvinnolik visar sig vara av extra intresse för New Orleans-polisen, då hennes brännskador ska se ut att härstamma från explosionen men obduktionen påvisar att hon mördades ett par timmar innan. Det blir snabbt också klart att hennes bil användes för att föra stora mängder sprängmedel ombord båten. Kvinnan blir agenten Doug Carlins främsta ledtråd – hittar han hennes mördare, har han hittat terroristen bakom färjedådet. Det börjar som ett avsnitt ur valfri ”CSI”-spinoff, men därefter tar historien en helt annan vändning – bakåt i tiden.

Intrigen i ”Déjà Vu” förlitar sig helt och hållet på ett fiktivt, högteknologiskt och givetvis topphemligt övervakningssystem som introduceras för Carlin när han erbjuds en plats i en nystartad brottsundersökningsgrupp. Bilder och kroppsvärmedata från en mängd olika satelliter kombineras för att skapa en tredimensionell, rörlig bild, där man sedan kan söka upp vilken stadsdel som helst och zooma och spela in som om man vore där med en videokamera. Enda kruxet är att det bara fungerar 4,5 dag bakåt i tiden, på sekunden (fråga inte varför). Polisen kan följa en gärningsman före, under och efter ett brott men bara om de vet exakt var de ska titta; man kan inte spola tillbaka eller följa händelser på två platser samtidigt. Och nämnde jag att man kan gå in och mixtra med gamla händelseförlopp?