Bolognaprocessen är namnet på ett samarbete mellan europeiska utbildningsministrar från 45 länder. Den syftar till att skapa större rörlighet för studenter och lärare mellan de olika ländernas universitet och högskolor. Målet är att skapa ett gemensamt europeiskt område för högre utbildning (EHEA) till 2010. Processen bygger på ländernas frivilliga deltagande och har hittills kännetecknats av stor dynamik.

Fyra viktiga möten har genomförts: Bologna 1999, Prag 2001, Berlin 2003 och Bergen 2005. Nästa möte kommer att hållas i London 2007. En av de allra viktigaste delarna av Bolognaprocessen är den överenskommelse som gjorts om att dela upp högre utbildning i tre så kallade cykler. Cyklerna kallas även Bachelornivå (motsv kandidatexamen), Masternivå och Doktorsnivå. Ministrarna har även bl.a. enats om att använda studiepoängsystemet ECTS som en del av Bolognaprocessen.

På det sättet är i alla fall terin bakom det hela, och det låter ju inte så dumt! Nu kommer vi till praktiken. I praktiken handlar det naturligtvis inget om praktik. Där handlar det om att förse den administrativa enheten på jobbet dokument som borde ta veckor att göra (om det skall göras riktigt), men istället skall det göras på en eftermiddag när man redan har fullt upp med annat jobb.

Jag tvivlar inte alls på att Bolognaprocessen kan tillföra något positivt, men då bör man nog se över implementeringen av det.