På flygplatser går det faktiskt att se människor använda trådlösa nätverk som de betalat för. Men flygplatser är ju också skyddade verkstäder, kliniskt befriade från marknadsekonomi. Annars hade det inte funkat.
Funkat gör det i vart fall inte där jag sitter nu, Wayne’s coffee på Götgatsbacken. Visst, vid disken finns små broschyrer från Telia HomeRun som informerar om den fantastiska nyheten om att man nu kan starta sin dator, ansluta till deras nätverk, betala med kontokort och sedan för en nätt kostnad få tillgång till internet under begränsad tid.
Jaja, tänker jag och startar datorn. Utan att behöva göra något av ovanstående finner jag mig direkt efter start uppkopplad på den gamla vännen ”default”, med utmärkt tillgång till internet, sannolikt från någon boende i huset som medvetet eller omedvetet delat med sig. Från kafébordet hittar jag sammanlagt 19 nät, varav sex ser öppna ut.

Lycka till, Telia. Någon lyckas ni alltid lura, typ DN. Eller hoppas de på hjälp från staten med att eliminera gratiskonkurrensen? (Vilket ju kan ske dels genom kriminalisering av användarna, dels genom att gör den som delar med sig ansvarig för vad andra gör på nätet och på så vis omöjliggöra delningen.)
Hur som helst är det skön skadeglädje att tänka på de obefintliga intäkter Telia HomeRun lär ha från Götgatsbacken…
Frågan om ”flygplatssamhället” som förutsättning för vissa affärsmodeller får vi nog anledning att återkomma till snart.