World Trade Center (2006)
Hollywood har nu producerat en andra långfilm om 11/9. Den första kom för några månader sedan och hette United 93. Den handlar om händelserna i “det sista” kapade planet. United 93 var var det enda kapade plan som inte nådde sitt mål den elfte september, av anledningen att passagerarna gjorde så starkt motstånd att kaparna valde att störta rakt ned i ett tomt fält. Det tänkta målet för det planet var enligt många teorier den största symbolen för USA och frihet – Vita huset. Filmen hedrade de vanliga ressenärer som den dagen valde att inte ge sig, inte acceptera hotet, och som som gav sina liv för att rädda andras. Filmen fick bra kritik, dock tyckte många att det var “to soon!” vilket hindrade genomslaget.
Nu har stjärnregissören Oliver Stone provat sig på utmaningen att fånga osjälviskheten, modet och tapperheten helt vanliga människor visade i New York när världens största tvillingtorn attackerades, brann, och slutgiltigen rasade. Filmen “World Trade Center” är redan kritikerrosad för det unika perspektivet tittaren får. Istället för att se flygplanen flyga in i ett eldklot får man endast se en snabb skugga på en byggnad, och därefter följa händelserna utifrån vanliga människors verkliga upplevelser.
Filmen har fått väldigt bra kritik i USA, vilket kanske kan bero på att den där hamnar i ett långt mer laddat sammanhang. Utanför denna kontext framstår den iallafall som alldeles för sentimental och inte berörande nog.