I helgen var det dags igen: En Öl- och Whiskymässa i Göteborg. För trettonde året i rad åkte jag dit tillsammans med kompisar, och det är något speciellt med traditioner som faktiskt håller över tid. Och ja – även i år var det riktigt bra.
Mycket kändes igen. Stämningen, sorlet, glasen som klirrar och alla samtal som pendlar mellan malt, fatlagring, rökighet och personliga favoriter. Det är just kombinationen av dryck, människor och tid tillsammans som gör mässan till mer än “bara” en provning.
Samtidigt går det inte att låta bli att märka att mässan sakta förändrats över åren. I år upplevde jag att det var lite mindre fokus på hantverksöl än tidigare, och generellt något färre av de där riktigt “kul” och udda sakerna att testa. Inte nödvändigtvis sämre – bara annorlunda. Mer etablerat, kanske. Mer tryggt.
Det är inte konstigt. En mässa som överlever och växer under många år måste hitta en balans mellan nyfikenhet och stabilitet. Och även om jag ibland saknar den där känslan av att snubbla över något helt oväntat, så fanns det fortfarande gott om riktigt bra öl och whisky, kunniga utställare och intressanta samtal.
Det viktigaste för mig är ändå helheten. Att få hänga med vänner, testa nya smaker, återvända till gamla favoriter och konstatera att vissa traditioner faktiskt är värda att hålla fast vid. Tretton år är lång tid – både för en mässa och för en återkommande besökare – och det säger något att upplevelsen fortfarande levererar.
Summa summarum: En Öl- och Whiskymässa 2026 var mycket bra, även om den långsamt förändras. Och jag är ganska säker på att jag står där nästa år igen, glas i hand, redo att jämföra intrycken ännu en gång.