Sitter på ett kafe precis vid busshållplatsen i Zagreb efter att ha kommit fram från bussturen från Sverige. Resan hemifrån började kl. 0.00 natten till fredag med att Therese hjälpte oss ner till Nils Ericsson-platsen i Göteborg med vår bil.

Vi kommer att vara i Banja Luka kl. 12.00 då vår buss inte går härifrån förrän kl. 09.00. Busschauffören körde himla långsamt hela vägen hit och vi kom fram minst 3 timmar för sent och var tvugna att ta en senare buss till Banja Luka.

Bussresan var ett helvete. Aldrig att jag gör om det! Suzana har sagt 100 gånger att hon inte kommer att åka buss hit, hon har gjort det en gång tidigare, men av en ourgrundlig anledning har jag inte lyssnat på henne. Jag tänkte att de 3.500:- extra som det kostar att åka flyg kan vi lägga på något roligare här nere. Jag hade fel. Bussresan var hemskt ur många olika synvinklar. Det var dåligt med plats, dåligt med luft, helt omöjligt att hitta en position att vila i, fullständigt omöjligt att hitta en position att sova i, man kunde inte stanna när man ville, man kunde inte lyssna på det man ville och man kunde helt enkelt inte slappna av. Nästa gång blir det flyg, eller i alla fall minst bilen hit!

I alla fall. Sitter som sagt på kafet vid busstationen och skriver dessa rader. Om lite drygt en timme går bussen. Jag beställde in en kaffe och en öl, standard på min semester, men missade helt på grund av sömnbrist att klockan bara är 7 på morgonen! Hehehe…

Mina fötter ser konstiga ut. Jag har ju inte använt dom på ett par dagar. När man är i bussen sitter man helt enkelt still på sin plats. Nu är det skönt att få röra lite på dom. Snart kanske dom ser ut som vanligt igen?