På lördagskvällen i Oslo insåg jag att det var dags att pricka av ännu en grej på ”listan-med-saker-att-göra-före-man-dör”, nämligen att äta sushi och att göra det med enbart pinnar! Först och främst måste jag säga att jag ända in i det sista övervägde att äta något som inte bestod av rå fisk, men visheten tog överhand och jag beställde (med proffset Cecilies hjälp) in några råa bitar.

Att de serverades med pinnar borde jag kunnat räkna ut, men överaskningen vart stor när jag för första gången i livet höll i ett par pinnar ihop med mat! Pinnar är inte svårt att äta med alls. Faktum är att det är ganska praktiskt att äta med pinnar! Det tar ett par minuter för man har koll på dem, men sedan går det av bara farten!

Sushi är gott! Bror, den fegisen, vågade såklart inte äta sushi, kanske beroende på att han är stor fantast av stekta nudlar, men jag och Cecilie käkade nudlar tills vi nästan sprack! Att man kan bli så mätt på det?! Fick förresten reda p åatt man måste gå som sushi-lärling i 7 år för att få laga sushi, och som lärling i 11 år för att få göra nudlar! Fy fan! Det kan inte vara roliga år!

Efter maten vart vi så vansinnigt mätta att vi helt enkelt inte orkade med att ta ännu en krogrunda på kvällen, utan styrde kosan hemåt och ramlade i säng fortare än kvickt!