För 100 år sedan satt man vid sin dator och sparade sina dokument. Sen hände det nåt och plötsligt hade man datorer överallt och man var tvungen att komma åt sina filer från alla desa datorer. Det var ganska problematiskt till en början, men man hade i alla fall sina disketter så att man smidigt kunde flytta data mellan datorer.

Efter ett tag till räckte dessa disketter inte riktigt till, så då kom USB-stickan som en skänk från ovan. Stickan har däremot en stor nackdel med sig. Jag vill till exempel inte behöva komma ihåg på vilken dator jag har den senaste versionen av ett dokument. Lösningen på detta blev olika former av synkningsprogramvaror.

Själv har jag under några år löst problemet med att ha en egen server som agerar totalt repository, och sedan finns denna hem-katalog monterad via SSH-FS till klienten jag använder för tillfället. Detta låter som en smidig lösning, och det klart, ganska smidigt är det. Problemet är dock när filerna växer. Att sitta i en 8Mb PowerPoint-presentation med min uppkoppling är inget kul! Varje CTRL+S tar lätt 20 minuter. Det rimmar inget vidare med det man önskar idag faktiskt! Man köper ju till och med SSD-diskar bara får att få ner accesstiden till disk!

Nästa tänkbara lösning är molntjänsterna. Såklart!

Jag har idag testat två fina kandidater till detta. Dels Bitcasa och dels Dropbox. För att göra en lång historia kort går priset till DropBox.

Bitcasa hade nackdelen att den inte alls integrerade med mitt OS och verkade lite allmänt knepig. Till Bitcasa’s fördel kan dock nämnas att den inte har släpps i skarp version ännu och att de inte kommer att ha någon övre gräns för lagring.

Dropbox å andra sidan är en mogen programvara som erbjuder 2 fria Gb lagring. Idag får väl 2Gb gratis lagring ses som ett absolut minimum med tanke på att de flesta tjänsterna idag erbjuder 5Gb gratis lagring som exempelvis Ubuntu One. Dropbox integreras alldeles förtjusande vackert i Mac OS och synkas snyggt och prydligt över till molnet.

Däremot kan det vara viktigt att komma ihåg att all data som läggs i en molntjänst (jo, alla är inkluderade) skall ses som högst temporär lagring och dessutom fullständigt osäker. Vissa aktörer brukar skryta om hur många bitars kryptering och liknande de använder, men som insatt i ämnet anser i alla fall jag att detta är i princip ovidkommande. Ingen nykter hacker har på många år försökt att knäcka ett chiffer! Anledningen är helt enkelt att det är alldeles för svårt med tanke på alla smidigare alternativ man har för att komma åt den information man önskar.