Jämtlands Läns landsting blockerar sedan den 1 mars sina anställdas tillgång till det populära nätverket Facebook. Anledningen är att landstinget inte anser sig ha någon kontroll över vilken typ av information som utbyts vilket ses som en säkerhetsrisk. Även Värmlands och Västernorrlands landsting har beslutat att stoppa Facebook av säkerhetsskäl.
Oroar sig över att farlig kod sprids till datorer och servrar

Landstingens IT-säkerhetsexperter oroar sig alltså för att så kallad farlig kod sprids den vägen till datorer och servrar. Jag kanske är konspiratoriskt lagd, men jag tror att det är helt andra skäl som ligger bakom. För att stävja den ökande privatsurfningen är det många företag och myndigheter som väljer att installera mjukvara som blockerar delar av nätet, på url- eller protokollnivå. Det vanligaste är att filtrera sidor som är olämpliga eller utgör en säkerhetsrisk (med någon sorts analys som för mig är lite oklar), men det är också vanligt att spärra kända tidsfördriv som communities.
Egentligen handlar det nog snarare om att det stjäl arbetstid

Många faller för frestelsen att inrätta tekniska lösningar med möjlighet att spärra en herrans massa adresser och fildelningsprotokoll. På en statlig myndighet säger man också att de tycker det är viktigt, eftersom man vill bli betraktad som en seriös myndighet, men i botten finns också att det stjäl arbetstid, något som de i ärlighetens namn tillstår.
Onödigt att gömma sig bakom säkerhetsargument

Jag tror inte på filtrering som en metod att höja säkerheten, tvärtom. Det finns massor av sätt att ta sig förbi webbfilter. Det finns massor av alternativa sätt att komma åt samma information än via datorn och brandväggen. Det finns ingenting som triggar användarnas uppfinningsrikedom mer än om de uppfattar att de blir hindrade i att göra det de tycker att de borde kunna få göra. Om folk lägger för mycket tid på att surfa på jobbet, då har de för lite att göra och ingen som kräver att de levererar i tid. Göm er inte bakom säkerhetsargumentet.