Andrea (”Andy”) Sachs är den nyexaminerade journalisten som i brist på skribentjobb går till en arbetsintervju för ett jobb som assistent på New York-modetidningen ”Runway Magazine”. Hon läser inte modetidningar själv och bryr sig inte nämnvärt om hur hon är klädd – det är endast ett brödjobb det är fråga om och möjligen en väg in i tidningsbranschen. Vad hon inte vet är att jobbet hon söker är som biträdande assistent åt en av modevärldens mest inflytelserika personer – chefredaktören Miranda Priestly (Meryl Streep) – som är så fruktad i byggnaden att människor bokstavligen flyr hals över huvud när hon anländer med sin privatchaufför och ingen skulle drömma om att våga åka i samma hiss som henne.

Jobbet som Andy söker är hett eftertraktat och ”miljoner kvinnor skulle döda för det” får vi veta upprepade gånger under filmens gång. Miranda är en skoningslös chef och styr tidningen med järnhand, ingen vågar ifrågasätta hennes fingertoppskänsla och de som gör henne besviken avskedas i allmänhet omedelbart. Det står snabbt klart att Andy är så fel för jobbet som man kan vara: hon klär sig utan vare sig eftertanke eller dyra designkläder, hon är inte intresserad av mode och hon äter vad som faller henne in (”You eat carbs!”). Miranda är dock less på att avskeda assistenter på löpande band och anställer henne mot alla odds som assistent åt sin förstaassistent: Emily (Emily Blunt). Andy märker snabbt att jobbet inte är en dans på rosor. Hon måste vara anträffbar dygnet runt, springa ärenden runt hela New York, äta lunch på högst 15 minuter (om schemat tillåter det), lära sig tyda Mirandas order som ges med minimal information och stå ut med konstanta utskällningar.