På andra sidan häcken (2006)
Tvättbjörnen RJ är skyldig en väldigt stor och elak björn en massa mat. För att rädda sitt liv övertygar han en grupp andra djur, som just vaknat ur ide, att de gemensamt ska stjäla ihop mat från en ny villaförort. De snälla djuren (sköldpadda, skunk, ekorre, igelkottar) är tveksamma. Ska de byta nyttigheterna i skogen mot farlig föda från människorna? När de väl fått smaka på ostnachos är de mer entusiastiska.
De andra djuren tror att de får ihop ett härligt förrådd till vintern. RJ tänker ge allt till björnen och sticka. Underhållande animerat äventyr som även vuxna kan fnissa åt. Satiren kring onyttig föda. Den elaka villaägaren som kallar in en expert på ohyra för att utrota djuren. Full fart och action när alla faror hotar våra hjältar.
Samtidigt kan ”På andra sidan häcken” bäst beskrivas som standard-ish. Huvudkaraktärerna är rätt bleka och begåvade med alla de traditionella dragen – några är modiga, andra tar det säkra före det osäkra, de flesta pratar snabbt och släpper ibland gas. Även ADHD-ekorren Hammy, kanske den mest hyperaktiva filmkaraktären någonsin, blir snabbt mer tröttsam än roande. Roligast att se, eller kanske höra, är Bruce Willis som i rollen som RJ gör sin bästa insats på vita duken på länge. Om man under filmens gång ser till att lägga märke till rösten bakom tvättbjörnen kan man åter ana den komiska ådra somWillis visade upp i flera filmer och tv-serier under 80-talet innan han gick över till actiongenren, en karriär som i och med ”16 Blocks” snart verkar vara över.
Det är tråkigt att denna film är så långt ifrån originell. I en tid då allt fler animerade filmer släpps och många av dem kommer upp i samma status som effektfyllda sommar-blockbusters, gäller det att ständigt ha nya idéer i beredskap. ”På andra sidan häcken” är ändå en pålitlig familjefilm – den är välgjord, sällan tråkig och har flera bra budskap för alla åldrar så cheferna på DreamWorks kan tveklöst glädjas åt tillökning på kontot. Men de kreativa hjärnorna får arbeta snäppet hårdare i fortsättningen om publikens intresse ska finnas kvar även i framtiden.
Om vänskap och lojalitet. Och lyckan att frossa i skräpmat.