Det är en stor dag- äntligen är det 060606 och Damien får ta sin “vuxen-terror” till nya oanade höjder. Originalet gjordes 1976 av Richard Donner och kom att bli lite av en modern klassiker. Den här gången är det John Moore som ger sig på den onde femåringen. Årets upplaga har onekligen en genomtänkt marknadsföring och det är väl överflödigt att säga att någon hade funderat länge över datumet för världspremiären ;).

Den amerikanske ambassadören Robert Thorn (Liev Schreiber) får, när han anländer till förlossningsavdelningen i Rom, veta att hans fru har fått ett missfall och att hon inte kommer att kunna få barn igen. När prästen avslöjar att en ensamstående kvinna utan någon familj har dött i barnsäng samma natt – den sjätte juni 1976 klockan 6 på morgonen – beslutar de utan fru Thorns kännedom att paret ska uppfostra barnet som det vore deras eget. Robert får jobbet som ambassadör i England och allt verkar frid och fröjd. Några år går och snart börjar obehagliga saker hända. Det blir långsamt uppenbart att pojken, Damien, inte är som alla andra barn. När Damien’s nanny, på hans födelsedagskalas, dedicerar sitt hopp från taket med ett rep runt halsen till honom och den något obehagliga Mrs. Baylock utser sig själv som hennes efterträdare, börjar saker hända.

Blir det några nya oanade höjder då? Nja, något positivt är att man verkligen försökt nutidsanknyta historien. Till exempel så är tolkningarna av bibelverserna uppdaterade vilket lyfter en aning så att remaken inte känns helt förgäves. Detta sker dock bland annat med referenser till World Trade Center och översvämningar. Ok, skräckfilmer behövs i tider som dessa, men det blir för mycket. Muttrar något om djävulen som USAs bundsförvant.