Filmen är baserad på Henri Charrieres sensationella best-seller, ”Papillon- räddningens öar”. I filmen skildras livet på ett magnifikt och detaljrikt sätt bland fångarna på straffkolonierna i Franska Guyana och på Djävulsjön. I centrum har vi två enormt skickliga skådespelare som är;

Steve McQueen – som är den viljestarke Charrier som kallas Papillon (fjärilen) för att han hade en fjäril som är symbol för frihet tatuerad på bröstet. Papillon var oskyldig till mordet han dömdes för (myndigheterna behövde offer för att visa att polisen gjorde något och at landet hade nytta med sina jurister). Men han blev dömd till livstids straffarbete. McQueen spelar en rebell som inte kunde hållas kvar bakom fängelsemurarna, gestalten är äventyrslysten och våghalsig.

Dustin Hoffman – som är den förfallna svindlaren ”Louis Dega”, en skön intellektuell som betraktas som den bäste förfalskaren i Frankrike (försvarsobligationer). Louis Dega är nu inte så folkkär bland internerna och alla vet vem han är och att han är full av pengar. Hans liv svävar i fara, han befinner sig i en sådan ”jag-önskar-jag-inte-var-här-nu” situation och är i ett rätt så gigantiskt behov av någon som kan skydda och ta hand om honom. Här kommer Papillon i bilden som hjälper Dega som i gengäld ska hjälpa Papillon i det som behövs för att fånga friheten. Papillon försöker rymma några gånger. Han vistas några år i fullständig isolering där större delen av tiden är på svältkost och total frånvaro av ljus. Här ser man klart och tydligt hur samhällssystemet kommer inte på något bättre än att anstränga sig för att besegra och till slut knäcka den oskyldiga ”fjärilsorten”. För att skriva mer om filmens händelseförlopp är överflödigt men som finish kan passa något i stil med att det var en gång en fjäril som hade inte talangen att flyga men ni skulle ha sett hans kraftfulla och enorma vilja för friheten.