Filmen utspelar sig runt 50-talet i Stockholm där Erik bor med sin mor (Marie Richardson) och den sadistiske styvfadern (Johan Rabeus) som varje dag utsätter Erik för svår misshandel. När Erik en dag misshandlar en skolkamrat blir han relegerad från läroverket där han studerar, och får då börja på internatskolan Stjärnsberg. Där verkar allting vara perfekt och Erik träffar en kille som heter Pierre (Henrik Lundström) och de blir nära vänner. På skolan finns något som kallas kamratuppfostran som betyder att de äldre eleverna ska tillrättavisa de yngre. Men med tiden märker Erik att det enda som den s k kamratuppfostran går ut på är att trycka ner alla de yngre eleverna och han börjar genast protestera mot det, och genom att göra det så skaffar han sig direkt nya fiender. Otto Silverhielm (Gustav Skarsgård) och Gustaf Dahlén (Jesper Salén) har maktpositioner på skolan som de utnyttjar för att försöka knäcka Erik. Men för Erik handlar det bara om att överleva och aldrig knäckas så han gör allt för att hålla ut det året han har kvar på skolan.
Ondskan är en tragisk och sorglig berättelse fylld av våld, hat, ilska och rädsla men också kärlek och lycka. Om hur vissa utnyttjar sin makt på ett negativt sätt. Det är en väldigt känslosam film och regissören (Mikael Håfström) har lyckats enormt bra med att få alla känslor så trovärdiga som möjligt. Boken är otroligt våldsam och regissören har lyckats med att även göra filmen våldsam utan att den blir för våldsam. Slagsmålscenerna är otroligt snyggt filmade och även resten av filmen är snyggt filmad och klippt. Det är inte ofta man lyckas med att göra en bra bok till en lika bra film men här har det lyckats bra.