Tjoho! Äntligen kan man skriva lite i bloggen igen! Det mesta de senaste dagarna har kretsat runt det pedagogiska priset, ett pris som vartannat år delas ut till en föreläsare vid Högskolan Väst. Den här gången var det min tur! Studentkåren ville inte att jag skulle säga något om det tills dess att det blev officiellt och det blev det idag. Nedan finns det som står skrivet i högskolans nyhetsbrev. Du kan se hela nyhetsbrevet här om du vill.

För sitt brinnande engagemang och för att han låter glädje och pedagogik gå hand i hand med lärandet får Christian Ohlsson, adjunkt i datavetenskap, Studentkårens vid Högskolan Väst pedagogiska pris, ett pris som delas ut i samband med Högskolan Västs tredje akademiska högtid 20 oktober.

Det är tredje gången det pedagogiska priset delas ut av Studentkåren vid Högskolan Väst, och det har skett vartannat år sedan 2002. De tidigare pristagarna har varit Bo Svensson, adjunkt i elektronik, 2002 och Fredrik Sunnemark, lektor i kulturvetenskap, 2004.
Studentkåren hade att ta ställning till tretton nominerade lärare som sedan har intervjuats och bedömts utifrån flera kriterier – engagemang, kompetens och pedagogiskt förhållningssätt. Studentkårens motivering för valet av pristagare lyder:

”2006 års Pedagogiska Pris delas ut till en lärare som har studenten i fokus, där glädje och pedagogik går hand i hand med lärandet. Med sitt brinnande engagemang gör han sina studenter än mer motiverade, och han sträcker sig långt över vad som kan krävas i sin uppfinningsrikedom vad gäller material till sina kurser. Han är en lärare som ser varje student, och han anpassar sin undervisning efter individens förmåga för att nå sitt mål; att alla ska lära, förstå och brinna för sitt ämne.
Och när det gäller Högskolan Västs målsättning om närhet och öppenhet, där studenterna har möjlighet till nära och bra kontakt med sina föreläsare, är han ett lysande exempel!”.

Mix av teknik och människor

Christian Ohlsson är 33 år och har arbetat på högskolan sedan år 2001. Han undervisar främst på utbildningsprogrammen Data- och systemvetenskap och Nätverksteknik med IT-säkerhet och därutöver på flera av högskolans magisterprogram. Kurserna han håller handlar främst om datasäkerhet, C-programmering, introduktionsdatakurser och webbkurser.
Han är utbildad dataingenjör och insåg tidigt att det var själva undervisandet han brann för. Redan under utbildningen på Karlstads Universitet slogs han av hur roligt själva undervisandet föreföll vara.
– Lärarna som jobbade i Karlstad verkade ha så kul jobb. Just mixen av teknik och människor verkade perfekt, säger Christian Ohlsson.
– Det är den blixtsnabba återkopplingen i undervisningen jag gillar. Undervisar jag tråkigt märks det strax på studenterna. Är det bra ser syns det direkt i deras ögon, säger han.
Christian Ohlsson ser det som en förmån att få följa studenterna.
– De kommer hit förvirrade. Att sedan se dem växa som människor och under tre år få följa dem, se dem ta sig över små och stora hinder, se hur de kör huvudet i väggen men ändå till slut borrar sig igenom är väldigt roligt.
Han är glad över utmärkelsen från Studentkåren.
– Den betyder mycket. Jag har lagt mer många timmar utöver tjänsten på undervisningen och det är roligt att det uppmärksammas, säger han.

Hotbild i förändring

Utmaningen i arbetet ligger främst i att hålla sig uppdaterad och fortlöpande vara rejält inläst på de aktuella frågeställningarna.
– Inom exempelvis datasäkerhetsområdet handlar det om en hotbild i ständig förändring. Jag lägger tid på att vara inläst på mina områden, säger han.
I nomineringarna nämns bland annat att Christian Ohlsson anstränger sig extra för studenternas skull. Han läser in sina föreläsningar i MP3-format, tillgängligt redan inför de ordinarie föreläsningarna – och han gör lättförståeliga så kallade Flashfilmer av mer komplicerade datorproblem.
Två saker tror Christian Ohlsson avgjort till hans fördel:
– För det första att behandla studenterna med respekt. De lägger tre värdefulla år här plus satsar runt 200.000 kronor för att få en utbildning. Det är inte mer än rätt att jag som lärare tar hänsyn till det. Lyckas jag dessutom göra det kul för dem under tiden är det bra. Om studenterna upplever det lustfyllt att vara här lär de sig ännu effektivare.