Snyft. Då var det snart dags att lämna detta paradis. Bussen gick inte till flygplatsen förrän klockan 17 så det fanns gott om tid för annat före. Vi bestämde oss att förfina solbrännan och gick direkt till stranden (efter en otrolig frukost som vanligt) och låg där hela dagen. Det var nog den varmaste dagen hittils där nere och vi fick hoppa i vattnet ofta för att kyla av kropparna lite.

Sista dagen vid stranden var verkligen full av blandade känslor. Visserligen är det gott att komma hem och att få sova i sin egna säng, men det kändes definitivt inte gott att behöva lämna detta paradis av mat, sol, bad och öl!

Efter ett tags undran om vi skulle köpa ett hus därnere eller åka hem bestämde vi oss för det senare. Vi packade ihop våra grejjer och gick hem till hotellet och väntade in bussen som skulle ta oss hem. ”All things must come to an end”.

Flyget hem var en tråkig historia. Vi ville komma hem så snabbt som möjligt och var på planet redan 21.15 trots att det skulle gå kl. 22.00. Dom ropade nämligen ut 21.15 att man omedelbart skulle bege sig mot gaten. Vi gjorde detta och fick sitta i det trånga jädra planet till 22.10 då de sista kom ombord. Piloten sa att han inte fattade varför, men hela Antalyas flygplats skulle tydligen samsas på bara en landningsbana! Eftersom det var den mest trafikerade dagen på året för flyg fick vi åka i planet tvärs över flygplatsen till denna landningsbana och vänta där. Efter 1,5 timme kunde vi äntligen lyfta, och därefter var det en flygtur på 3,5 timme. Vi satt i sardinburken i 5 timmar före vi kom hem. Mycket tråkigt!

Väl hemma från all sol och bad kände man sig nästan inkastad i bilen för att köra hem i nattens mörker med regnet smattrande på rutan. Inget kul alls att byta ut Turkiets sol mot den svenska kylan! Vi kom i alla fall hem från en resa full av fina och goda minnen. Vi hade verkligen en fullständig supersemester vi inte kommer att glömma på länge!