”Tonkur knivur” (tung kniv) lyder den replik som fastnade direkt när jag såg den isländska klassikern Korpen flyger eller Hrafninn flýgur som den heter på isländska från 1984 i regi av Hrafn Gunnlaugsson.

Det är en sorts spaghettiwestern i vikingamiljö skulle man kunna säga. Dialogen är korthuggen, männen är hårdare än granit och blodet stänker rött, ofta och mycket i den här brutala historien.

Filmens huvudperson Gest växte upp på Irland och bevittnade som barn hur norska vikingar, med Thor och Erik i spetsen mördade hans föräldrar,stal deras silver brände ned deras hus och tog med sig hans äldre syster. Gest skulle också ha dräpts men en av vikingarna hade helt enkelt inte hjärta att dräpa den lille pojken med de sorgsna ögonen.

Efter en tid flyr Thor och Erik från den norske kungen och bosätter sig på Island där Thor tar Gests syster till slavinna. Efter några år föder hon honom en son och de gifter sig.

Tjugo år senare anländer Gestur, en mystisk och tystlåten främling till Island.Med en väska fylld med silverpenningar söker han upp Thor för att hämnas. Gesturs syster hamnar förstå mitt emellan de båda kämparna och får stora problem att tampas med. Ska hon vara lojal mot sin man som en gång tog henne som slav eller ska hon visa lojalitet med sin bror och följa med honom?

Det är välspelat,snyggt filmat och rappt berättat.Alla detaljer i filmen känns väldigt autentiska. Musikstycket som spelas nästan hela filmen igenom är lysande och passar mycket bra i sitt sammanhang. Det här är en film som du bara måste se.